We're just passing through.

2016-01-18 / 00:10:33
Ethan Hawke och Julie Delpy.
 
Efter en slapp söndag snurrar tankarna. Typ alltid när jag inte har gjort något vettigt under en dag känner jag mig värdelös. Varför har jag kollat på fem avsnitt av en dålig serie istället för att läsa en bok eller gå och träna? Det kan jag inte svara på, det är bara så människan fungerar. Aldrig nöjd, vare sig med det den har eller vad den gör.
 
Tittade precis på filmen Before Midnight (en sequel till filmen After Sunrise från 1995). Det är exakt samma skådespelare, man har liksom inte stannat tiden mellan dessa filmer utan i Before Midnight får man dyka ner i samma huvudkaraktärers liv, 17 år senare. En man och en kvinna, nu gifta med tvillingdöttrar och ett komplicerat liv. Kompromisser, missnöjen och någonstans däribland lite lycka. Ethan Hawke, som spelar mannen, säger i alla fall så, att i människans natural state finns alltid närvaron av missnöje (I remember thinking: this is the natural human state - always a little dissatisfied, perpetually discontented, you know?).Till stor del, om inte fullkomligt, tror jag att detta är sant. Grottmänniskan kanske tittade på alfahanen i stammen och förundrade sig över varför han själv inte dög. Idag kanske missnöjet visar sig i lite mer nyanserade former. Ett jobb man hatar men behåller på grund av lönen, en diet som gör en slimmad men ger en noll njutning, eller en partner som man har lovat att älska i nöd och lust men fem år senare får en att fundera på vad mer som finns där ute. Man uppskattar vad man har men samtidigt tänker man på vad som kan bli bättre, om det kan bli bättre. Nästa steg. 
 
I januari efter studenten är det svårt att eliminera missnöjet. Här är du, with the world at your feet, men utan en aning om vad, hur eller när. Omringad av andra som flyr till Asien, USA, utbildningar. Omringad av vuxna med uppfattningar om vad som är dumt och smart. Som de tydligen måste dela med sig av, som att ditt liv har någonting att göra med deras. Jag ÄLSKAR förändringar. En ny hårfärg, ny stad eller nytt jobb. Men när allt händer på en gång tappar man fotfästet lite. Så många val som kan göras, så många vägar man kan ta. Att tiden som ungdom är svår är ett understatement. 
 
Desto längre in i filmen Before Midnight jag kom, desto mer utför gick det.  I början tänkte jag: SNÄLLA låt detta vara en film med en positiv syn på kärlek och äktenskap. Det kändes så i början. Sedan började bråken och all SKIT. De var så taskiga mot varann. Saker man VET existerar i varenda riktiga förhållande, men som man till varje pris vill förneka. I slutet av filmen tänker jag: KUUUL nu är det kört nu blir det skilsmässa. Men vid filmens faktiska slut förstod jag! Det är inte antingen bra eller dåligt, sorgligt eller lyckligt. Det är både och. Om man letar efter den konstanta lyckan kan man sluta nu, för den finns inte. Bråk och skiljaktigheter kommer alltid finnas. Chansen att något större och bättre finns där ute existerar alltid. Ett bättre jobb, en bättre flickvän, en bättre bostad. Man borde egentligen tänka efter varför man vill ha mer. Handlar det om en själv eller om något annat? Varför är man inte nöjd? Kanske är det vår natur som Ethan Hawke menade. Men om man gör sig medveten om det, borde man kunna göra något åt det. Såhär säger han senare i filmen:
 
If you want love, then this is it. This is real life. It's not perfect but it's real.
 
Så fort de blev sams glömde man bråket. Låter det faktumet vara en metafor för hela livet. 

Kommentarer
kriss

JÄVLAR vad ja också har tänkt på det här!!!!! Också sett filmen !!!!!!! JAG SAKNAR DIG - du e smart och har en bra hjärna . Nej men fo realz du e typ min mest intelligenta vän!!!
Krammmm!!

Svar: OMG DÖR BÄSTA KOMPLIMANGEN EVER. love ya miss ya <3333333333
Sonya

2016-01-18 @ 22:42:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0