It's a little blurry how the whole thing started.

2016-01-25 / 21:12:00
 
 
 
Måndag den 25e! Månadens bästa dag för många p.g.a. löning! Inte för mig däremot. Inget klirr i kassan denna månad. Pengarna börjar sakta men säkert sina, men det har sin charm det med. Man gör i alla fall inte av med dem på onödiga saker. Och det lilla man har är ingen idé att spara!! Så helgen bjöd på både pizza och sushi för mig. 
 
Fick alltså ingen lön, men något annat fick jag! En alldeles underbar upplevelse! Jag pratade med mamma idag om att jag nu är inne i en period då jag är nervös hela tiden. Jag går nervöst runt och väntar på att börja mitt nya jobb. På att möta upp en främling som ska köpa något av mig (kläder. Inte droger). På telefonsamtal. Och idag så gick jag nervöst runt och väntande på... MIN TID HOS SÅNGPEDAGOGEN. Puh. Alltså. Jag tror ingen av ens mina närmaste vet hur jag låter när jag sjunger. INGEN. Men det gick faktiskt bra! Och det var så himla kul. Längtar redan till nästa gång. 
 
Man känner sig fruktansvärt vilsen efter studenten (säger "man" så att jag inte känner mig ensam). Vem är jag? Vad är viktigt för mig? Hur vill jag att mitt liv ska vara? Etc. for all eternity. När jag kom och tänka på att börja sjunga tänkte jag ni vet "vad skulle jag göra om jag inte behövde tänka på pengar, min talang för det, eller något annat". Då blev mitt svar att sjunga. Det har varit en sådan där dröm som är så far-fetched och ologisk och opraktisk att man bara skitit i att berätta om den. "Det kommer ändå aldrig hända". Tänker att detta ändå är en bra utgångspunkt, att tänka såhär alltså. För nu när jag är 19 har jag verkligen råd med den mentaliteten. Om 5 år spelar det ingen roll om jag la några tusenlappar på att gå hos en sångpedagog vintern 2016. Förhoppningsvis kommer det gå bra och jag fortsätter sjunga. Jag hoppas att inte samhället kommer emellan och diskret men bestämt börjar viska i mitt öra "hörru, Sonya, dags att hoppa på den där vidriga utbildningen nu va". Förhoppningsvis kan jag bara fortsätta. För det är ju det jag skulle göra om jag bara tänker på min lycka, vad som gör mig glad och vad som får mig att må bra ända in i benmärgen. Jag vet ännu ingen annan sysselsättning som får mig att känna så. 
 
Den sista tiden har varit fylld av mycket ångest för min del. Mycket onda spiraler i tankegångarna. Men efter 45 minuter hos sångpedagogen släppte typ 75 % av det. Enligt mina mått är det rättså effektfullt.

I'm so mad, I'm getting old, it makes me reckless.

2016-01-19 / 22:25:21
 
Vilken bra dag detta har varit ändå!
Har gjort detta: promenad med mamma runt djurgården, lagt ut säljannonser på några jeans, ätit pasta med tomatsås samt
ferrero rocher <333 hahaha ser ni den lilla ferrero rochern :'), hängt med milli i hennes soffa och kollat på videos med Adele bl.a och SEN åkte jag hem och köpte jättegod thaimat i min tjorre utanför mig. Ja MIN tjorre. Och Millis. 
 
Låt oss återkomma till en punkt. Adele. ADELE. Vilken KVINNA. Vilken RÖST. Vilket SKRATT. Vilken PERSONLIGHET. Hon tillsammans med Jennifer Aniston är två kända personer jag skulle vilja ha i mitt liv på riktigt. De är välkomna när som helst. Ring på dörren, hörrni. Jag öppnar. 
 
I alla fall. Jag funderar på att KÖPA Adeles album på iTunes. Detta är historiskt. Mitt absoluta första köpta album på iTunes EVER i så fall. Spenderade alltså min barndom som lätt kriminell efter jag lyckades manövrera LimeWire på vår stationära dator. Överförde sedan låtarna till min iPod Shuffle. Så jäääävla liten iPod borde inte ens vara laglig. Jag hade dock mitt namn INGRAVERAT på baksidan av den. True Story. Okej nu försökte jag göra bilden så liten så att den stämmer överens med den verkliga skalan. Fan inte okej:
 
 
Efter min nyfunna kärlek till Adele den fantastiska varelse så kommer här några videos med henne som är makalösa. 
 
 
 

We're just passing through.

2016-01-18 / 00:10:33
Ethan Hawke och Julie Delpy.
 
Efter en slapp söndag snurrar tankarna. Typ alltid när jag inte har gjort något vettigt under en dag känner jag mig värdelös. Varför har jag kollat på fem avsnitt av en dålig serie istället för att läsa en bok eller gå och träna? Det kan jag inte svara på, det är bara så människan fungerar. Aldrig nöjd, vare sig med det den har eller vad den gör.
 
Tittade precis på filmen Before Midnight (en sequel till filmen After Sunrise från 1995). Det är exakt samma skådespelare, man har liksom inte stannat tiden mellan dessa filmer utan i Before Midnight får man dyka ner i samma huvudkaraktärers liv, 17 år senare. En man och en kvinna, nu gifta med tvillingdöttrar och ett komplicerat liv. Kompromisser, missnöjen och någonstans däribland lite lycka. Ethan Hawke, som spelar mannen, säger i alla fall så, att i människans natural state finns alltid närvaron av missnöje (I remember thinking: this is the natural human state - always a little dissatisfied, perpetually discontented, you know?).Till stor del, om inte fullkomligt, tror jag att detta är sant. Grottmänniskan kanske tittade på alfahanen i stammen och förundrade sig över varför han själv inte dög. Idag kanske missnöjet visar sig i lite mer nyanserade former. Ett jobb man hatar men behåller på grund av lönen, en diet som gör en slimmad men ger en noll njutning, eller en partner som man har lovat att älska i nöd och lust men fem år senare får en att fundera på vad mer som finns där ute. Man uppskattar vad man har men samtidigt tänker man på vad som kan bli bättre, om det kan bli bättre. Nästa steg. 
 
I januari efter studenten är det svårt att eliminera missnöjet. Här är du, with the world at your feet, men utan en aning om vad, hur eller när. Omringad av andra som flyr till Asien, USA, utbildningar. Omringad av vuxna med uppfattningar om vad som är dumt och smart. Som de tydligen måste dela med sig av, som att ditt liv har någonting att göra med deras. Jag ÄLSKAR förändringar. En ny hårfärg, ny stad eller nytt jobb. Men när allt händer på en gång tappar man fotfästet lite. Så många val som kan göras, så många vägar man kan ta. Att tiden som ungdom är svår är ett understatement. 
 
Desto längre in i filmen Before Midnight jag kom, desto mer utför gick det.  I början tänkte jag: SNÄLLA låt detta vara en film med en positiv syn på kärlek och äktenskap. Det kändes så i början. Sedan började bråken och all SKIT. De var så taskiga mot varann. Saker man VET existerar i varenda riktiga förhållande, men som man till varje pris vill förneka. I slutet av filmen tänker jag: KUUUL nu är det kört nu blir det skilsmässa. Men vid filmens faktiska slut förstod jag! Det är inte antingen bra eller dåligt, sorgligt eller lyckligt. Det är både och. Om man letar efter den konstanta lyckan kan man sluta nu, för den finns inte. Bråk och skiljaktigheter kommer alltid finnas. Chansen att något större och bättre finns där ute existerar alltid. Ett bättre jobb, en bättre flickvän, en bättre bostad. Man borde egentligen tänka efter varför man vill ha mer. Handlar det om en själv eller om något annat? Varför är man inte nöjd? Kanske är det vår natur som Ethan Hawke menade. Men om man gör sig medveten om det, borde man kunna göra något åt det. Såhär säger han senare i filmen:
 
If you want love, then this is it. This is real life. It's not perfect but it's real.
 
Så fort de blev sams glömde man bråket. Låter det faktumet vara en metafor för hela livet. 

Hair Dress Tori

2016-01-11 / 16:53:38

Jag nämnde ju mitt hår förut. Att jag klippt mig och slingat det och sådär. Jag är en kvinna av mina ord så
nu tänkte jag visa det lite närmre. Med photo booth bilder av högsta kvalitet brought to you by Schwarzkopf. 
 
 
Är fortfarande lite röd i ögat från min inflammation. Men det ser COOLT ut.
 
 
Här är btw min nya klänning från Adidas som jag köpte via appen Plick där man kan köpa och sälja kläder.
Denna såldes av självaste Rebecca och Fiona!!! Kontot sköttes dock av Plick -.- trodde jag chattade med
Rebecca och Fiona först sen ba mvh Plick Teamet -.- Pengarna gick i alla fall oavkortat till asylsökande HBTQ personer.
Vet inte riktigt hur det går till......fyller de i ett formulär för HBTQ-personer?? Måste man ANGE hos migrationsverket att
man är gay eller transa osv?? Vill inte tänka på dessa hemska möjligheter utan hoppas att allt sköts smärtfritt. 
 
 
Ibland känner jag mig som Tori Kelly i mitt hår.
 
 
Och ibland Kakan Hermansson. 
 
Ser ni någon skillnad? Lite ljusare är det väl? Det negativa är att jag REDAN ser en utväxt. Ska jag redan behöva slinga det igen? Detta kommer bli en dyr historia.
 

augusti - december

2016-01-02 / 21:12:18
 
Nu, ska jag dela med mig av lite highlights under min termin i Skåne. Aka det jag tagit kort på. Har varit så ofantligt dålig på att dokumentera och använda min riktiga kamera. Skulle vilja köpa en ny som jag verkligen gillar så att jag VILL använda den. Men nog om det.
Många promenader vid havet blev det. Här med Zorro som var på besök från Stockholm. Denna dag var så himla fin. Att gå på stranden känns så himla exotiskt. 
 
 
Jag menar, kolla på detta. SVERIGE. Precis vid den här stranden finns ett flyktingboende. När jag promenerade där stod en tonårig pojke på stranden och blickade ut över havet. Han var ensam, utan mobil eller annan underhållning. Han bara tittade ut över horisonten, och sedan på mig. Jag kunde inte hjälpa att undra över vem eller hur många han har förlorat, eller vem han kanske väntar på ska komma. När man kommer så nära en riktig fysisk person som man märker lider där inne bakom skallbenet, då blir allt ännu mer på riktigt. Att folk tycker vi ska "sätta ner foten" eller att "det räcker nu", det förstår jag inte. Nej, det räcker inte nu, det räcker inte med räddade liv. Vem är du att sätta ner foten? Det är inte du som flyr för ditt liv. Hjälp till istället. Om man tycker att "det räcker" borde man gå till Fotografiska och kolla på utställningen föreställande sovande barn på flykt. 
 
 
Första dagen i skolan. Detta är Lunds Universitetsbibliotek. Så pampig byggnad! Jag var så sjukt nervös denna dag. Dagen innan hade jag gråtit av ångest och ville hem till Stockholm igen. Men efter introduktionen av min kurs kändes allt så mycket bättre. 
 
 
Min bror hälsade på och vi drack latte på St Jakobs (tips om ni är i Lund!). Bästa fikastället.
 
 
Jag och sötnöten drog till Köpenhamn över en natt där vi spatserade och bodde på fint hotell! Finns det något som slår känslan av att stiga in i sitt hotellrum, alldeles trött i fötterna, och få slänga sig på sängen?!!!?? Aaaaahhh.
 
 
Här bodde vi! Måååånga filmkvällar hade vi i denna soffa. Mysigt var det minsann. 
 
 
Första veckan klippte jag mig (1), sen i december klippte jag mig igen och gjorde ljusa slingor (2). Blev MYCKET nöjd. Ska visa bättre bilder nån annan dag tänkte jag. La en äcklig summa pengar på detta som jag inte vill prata om.
 
 
Vi sa farväl till Skåne i form av jordklotets godaste pizzor på Mölle Krukmakeri. Alltså det finns inga ord. Så JÄVLA gott. De är så annorlunda än alla andra pizzor! Vad gör de med dem!??! Väl värt pengarna. VÄL VÄRT. Man får till och med en liten skål med gratis soppa. <3
 
Det var det! Jag är glad över att vara tillbaka i Stockholm, men många fina minnen har jag samlat på mig. Har också varit så kul att bo med Joel. Längtar tills nästa möjlighet att få göra det <3
 
 

RSS 2.0