Je me pose souvent la question.

2015-10-03 / 18:42:00
_MG_3702 
_MG_3706 
_MG_3699 
_MG_3678 
_MG_3676 
_MG_3709
 
 
Hej!
 
Livet i Skåne rullar på! För tillfälligt är min mamma här och hälsar på, samtidigt som Joel är i Stockholm över helgen. Både kul och tråkigt med andra ord! Nu har det nästan prick gått en månad sedan jag började skolan. Känns dock som minst tre i alla fall. Jag bokstavligen känner hur min motivation och disciplin rinner genom mina fingrar, lite mer för varje dag som går. Snart existerar den inte längre, och vad som händer då det vet jag inte. Det problemet får jag deala med senare. Anyways, här får ni några bilder från förra helgen när jag, Joel och mina mostrar var på Skördefest på en bondgård här i närheten. Sånt man gör här på landet vet ni (fyfan kände mig så jävla mal placée och så äcklig när jag åt hamburgare där usch förlåt mig alla djur förlåt mig!!! *gråter mig till sömns*). 
 
Har funderat mycket på utbildning och jobb den senaste tiden (OH REAAAALLY SONYA när funderar du inte på detta u fuck). Det blir väl automatiskt så när man pluggar en kurs som jag, man funderar på hur man ska gå vidare och vad som är nästa steg! Jag har med största sannolikhet kommit fram till en sak i alla fall: jag ska inte plugga nästa termin. Ska ta en paus för att jobba och göra sådant som jag blir lycklig av, till exempel detta. Att fota, redigera bilderna, och lägga upp dem här i min lilla cybervärld som ingen annan kan röra. Samhället är så konstruerat och konstgjort, för oss alla finns en redan uttänkt väg som jag inte vill följa. Utbildning, helst en riktigt safe sådan, jobb, skaffa barn, gifta sig, ha en vardag som lika gärna skulle kunna vara sin grannes. Jag har inget emot barn och giftermål, gärna för mig, men det här mönstret, den här kronologiska ordningen. Det är den jag har svårt för. Alla verkar tro att allt roligt måste ske nu, innan man hoppar på en treårig kandidat. Man jobbar, åker tre månader till Asien, åker till Santa Barbara och går på college. Försöker klämma in så mycket sådant ROLIGT som möjligt. Sedan, när du sätter din fot på ett svenskt universitet, då kommer det där aldrig tillbaka. Men det finns ju tid efter också? Jag vill åka till Asien, Afrika, USA, Kanada, Frankrike, Japan minst en gång om året till dagen jag dör. Jag vill leva varje år, varje år kan väl vara som detta? Att man gör en sak under hösten, och sedan något annat till våren. Och sedan något extra bra under sommaren. Flyttar till nya städer, lär sig nya saker och tar nya jobb. Tiden som ung kan vara för evigt om man bestämmer sig för det. 
 
Min moster visa mig en video på Josef Fares igår där han pratar kort om utbildning och att välja väg i livet. Man har hört skiten många gånger förut, "välj med hjärtat!" (dock verkar ingen göra det, lets face it ekonomi är inte din passion sorry men nej). Men just igår behövde jag det nog extra mycket. Jag trodde jag hade landat i ett beslut, ett program på universitet som jag ville plugga men sedan insåg jag ju att VAFAN HÅLLER JAG PÅ MED. Jag känner ju FÖR FAAN mig själv. Vad är det jag gör när jag glömmer bort tiden och den bara rinner iväg? När jag får vara kreativ. Göra film, fota, skriva, måla, designa. Jag tror inte tiden kommer att rinna iväg när jag sitter där på mitt ekonomijobb med massa papper och piss. Här är videon på Josef Fares förresten. Någon av er behöver den säkert! (Han spårar ur lite i slutet och börjar prata om kärlek vilket typ låter hemskt?? Aja ni fattar helheten i alla fall)
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0