I love myself.

2015-10-09 / 10:58:33
 
Freeedag äntligen. Och jag är ledig idag! Vilket betyder: 
1. Jag behöver inte pendla till skolan ♥
2. Jag tittar atm på fransk film ♥
3. Tar med kaffekannan till soffan så jag kan sitta länge här och fylla på koppen då och då ♥
4. Ska baka något ♥
5. Gå till City Gross, asså älskar stämningen i mataffärer på fredagar alla köper festliga saker för dem ska ha middagar och mys ♥
6. Ska börja klippa min Italienfilm! HERREGUD jag var där i JULI och börjar med den NU.
7. Ska väl plugga också................... -.- </3
 
Tidigt i morse när det fortfarande var kolsvart ute gick Joel upp för han har tenta idag. När han hade gått hade jag svårt att somna om. Igår hade jag nämligen muntlig franskpresentation som handlade om terroristattacker i Frankrike. Jag och min partner Anna var så himla nervösa så det är asskönt att det är över nu. USCH alltså, nervositetär hemskt. Men det visar ju samtidigt att man bryr sig om hur det går, och att man "bryter ny mark", som Anna så fint uttryckte det. Efteråt har man ju något att vara stolt över. Man klarade det! Men jag har ju en så fruktansvärt jobbig hjärna som inte kan släppa sådana här saker, saker som orsakat ångest, på en väldigt lång tid. Så, i morse när Joel hade gått, låg jag vaken och min hjärna bestämde sig för att replaya hela vår presentation. Den snabbspolade förbi allt som faktiskt gick bra, och spelade upp det som gick dåligt i normal takt. Då jag tappade ord, sa fel, blev rättad och argumenterad emot. Att jag har något att vara stolt över glömmer min hjärna helt bort. Enligt den kunde jag gjort allt 10 gånger bättre, jag kunde ha förberett mig mer, övat in fler ord och tittat mer på publiken. Så här är det hela tiden, i allt jag gör. Jag har knappt tänkt på det innan, förut har jag sett mig som en självsäker person, med hög självkänsla. Men den här kursen i franska har tagit fram min egenskap att trycka ner mig själv, i ljuset. "Nu har jag pluggat i tre timmar, det var bra av mig" en millisekund senare: "Ja men du var ju inte ens koncentrerad och du kunde ha pluggat i två timmar till istället för att gå och fika". Eller "Nu har jag sprungit en runda, det var bra av mig" och sedan "Det spelar ju ingen roll för du vet ju att det kommer dröja en månad innan du springer igen". VARFÖR ska det vara såhär. Varifrån har det här sättet att tänka kommit? 
 
Jag är såååå trött på detta. Jag räcker bra till, för alla utom mig själv. Jag har mycket att vara stolt över!! Varför ska det vara så svårt att inse det. Känns tyvärr som att samhället alltmer går åt självföraktshållet. Alla ska ju jämföras med varandra hela tiden. Intelligens och värde mäts med bokstäver på ett papper, folk väljer utbildning efter hur attraktivt det låter och ägnar liv åt att vara halvdant nöjda. 
 
Från och med nu, starting today, ska jag skrota allt nedtryckande mot mig själv. Jag är värd mer. Varje dag ska jag ägna en tanke, eller flera, MÅNGA till och med, åt alla bra saker jag gjort. Om jag inte hunnit med något ska jag tänka: Då hinner jag med det en annan dag! Det GÖR INGET. Bokstavligen INGENTING. Det gör inget om det är lite stökigt hemma, om jag inte gjort en läxa, om jag inte har tränat på en månad, om jag åt tre bullar till lunch eller spenderat för mycket pengar. Alla sådana saker har hänt av en anledning. För att jag inte orkade, ville/inte ville, var ledsen eller tänkte på annat. Och alla dem anledningarna är perfectly logical. 
 
Det är svårt att lära sig ett nytt språk. Det är sååå jäääävla svårt. Och jag vill väldigt gärna kunna franska. Men till vilket pris? Under vilken press? I vilken takt? Om jag kan prata hyfsat bra innan jag dör, då är jag nöjd. Så om jag inte klarar den här kursen, SÅ GÖR DET INGENTING. JAG vet att jag har utvecklats redan nu, och det är väl allt som behövs. 
 
*sonya står inför en fullsatt arena och skriker i sin mikrofon*:
SÅ HÖRRNI, OM NI FUNDERAR PÅ ATT TA EN TILL BULLE: TA DEN! DU VILL HA DEN! OM TÄNKER ATT NI MÅSTE TRÄNA MEN VERKLIGEN INTE VILL: GÖR DET EN ANNAN DAG! OM NI GÅR EN UTBILDNING SOM UTTRÅKAR ER TILL DÖDS ELLER HAR ETT JOBB SOM FÅR ER ATT HATA ER SJÄLVA: SLUTA! LIVET ÄR TILL FÖR ATT LEVAS, GÖRA SAKER MAN GILLAR, ÄR BRA PÅ ELLER INTRESSERAR SIG FÖR! LOVE YOURSELF!!!!!!!!!!!!!!!!!!! 
 

Kommentarer
Kriss

WORD saany! Fan av man måste påminna sig själv om att man är lite bra ibland! YOU ROCK NÄSTA HELG KOMMER DU JAG TAGGAR SÖNDER

Svar: JAG MED ÅHHHHHH <333 då jävlar blire mys
Sonya

2015-10-09 @ 20:20:42
Lölle

Alltså JAAAA till punkt 5. Mataffärer på fredagar!?! Det är mer folk och lite högljutt, stressigt, en schnitzel som åker i golvet, kassor som fuckar upp, och jag älskar det!!

Och appropå låg självkänsla OBS amatörpsykologiskt OBS - kan det höra ihop med din barndom? Alltså egentligen strålar väl ens beteende i det vuxna livet ständigt ut från hur man blev behandlad i barndomen? Själv har jag kommit underfund med att min dåliga självkänsla grundar sig i att jag alltid har behövt prestera för att göra exempelvis min mamma nöjd, att jag inte duger i mig själv utan måste vara kukbra på allt jag gör för att få ett värde. Att värdet ligger i prestationen. Kan det vara samma sak med dig? Att något från tidiga år har blivit en grundläggande bit i hur du uppfattar dig själv och din syn på prestation?

Mvh/ filosofiska rummet i P1

Svar: HAHAHA den där jävla schnitzeln<333
Vilken fantastisk lördagkvällsläsning detta var. Men ja, du har ju helt rätt. Något är det som ligger och lurar där i bakhuvudet. Freud vrider sig i graven för att han vet att han har så rätt! Ska ta en funderare på det där och samtidigt börja med lite hemmagjord KBT där jag helt enkelt försöker ändra på detta vidriga tankemönster. Åh, gud, Filosofiska Rummet, saknar <333 den skånska rösten som brummar i ens hörlurar "Hewr väjt man att man äe lyckli? Vad äe lycka? Idaog på filosaufiska rommet ska vi praota om däjt vi alla strävahr eftår, ja just deäjt: lycka" <333
Sonya

2015-10-10 @ 23:08:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0