Caught out there.

2015-10-25 / 22:06:54
 
Är för stunden så himla inspirerad och rastlös och IGÅNG. Jag vet allt jag vill göra känns det som, men jag har varken tiden eller verktygen för det. Det var verkligen bra att jag inte började ett program på universitetet direkt efter studenten, för vilket jag än hade valt så hade det varit fel. Det kan jag med 100 procent säkerhet säga. För i april när man skulle söka in så var jag nästan bombis på att nä jag ska inte börja på någon kreativ skola. Jag ska göra något bra och safe med många möjligheter. Något sånt där man bestämmer sig fast ändå inte alls fast ändå verkligen gör det. Typ ekonomi. Man kan ju få asmånga olika sorters jobb med den utbildningen i bagaget. Man håller alla dörrar öppna så att säga. Men jag vet ju faktiskt att jag inte vill det. Jag vill igenom EN dörr, inte den dörren bredvid den jag vill igenom utan just DEN dörren. Ingen annan. 
 
Vad som finns bakom den dörren varierar från vecka till vecka, ibland dag för dag. Men för varje dag slocknar glödlampor som jag en gång tyckte var bra idéer, något för mig. Och det är ju ett framsteg, att veta vad man inte vill. Jag som vill så mycket!
 
Nu slutar jag snacka om tankar och framtid och beger mig till NUET, där jag faktiskt befinner mig i dess konkretaste form. Det är söndag, alltså har ännu en helg gått. Här är en lista med saker jag tycker ni borde testa som jag brukar göra på helgen. 
 
1. Börja lördagen eller/och söndagen med en låååång promenad med världens bästa musik och tänk inte. Bara sjung med i låtarna i huvudet. 
 
2. Gråt om du känner att du behöver det.
 
3. Organisera om någonting. Garderoben eller något annat. Jag tog t.ex. en vas som stod i ett skåp och satte den bredvid spisen och satte köksredskap i den. Jag ba AAAAAHHH FYFAN VAD SMART. Vilken jävla VIKT som försvann från mina axlar. Jag har tidigare stått vid spisen lalalala allt är frid och fröjd lalaFUCK det kokar över och jag försöker trassla isär alla jävla slevar som ligger i kökslådan och allt blir ett helvete. Nu tar jag bara lätt som en smörstekt plätt upp det redskap jag behöver ur min VAS som står ett par centimeter från mig. <333
 
4. Byt bakgrund på mobilen till något peppande som du tycker att du borde tänka på mer. Jag bytte igår till "You are awesome, don't you ever forget it". Den tyckte jag var relevant för mig. Det är faktiskt bevisat att sådant hjälper. Det var t.ex. en kille som ville sluta röka, och då ändrade han alla sina lösenord till stop_smoking_638 eller något sådant. Och han slutade röka nästan direkt. Han hade t.o.m. försökt att sluta förut men misslyckats. Läste detta i någon artikel för längesedan så jag kan tyvärr ej länka den. SÅ jag tänke att om jag byter bakgrund så borde jag vara en liten bit på vägen mot complete self-love. 
 
5. Köp en nybakad limpa med någon du tycker om och ät upp hela nästan direkt. Med smör på. 

Let's go to Italy for 4 minutes.

2015-10-22 / 16:18:00
 
HEJ. Jag har äntligen gjort KLART MIN ITALIENFILM. Så himla kul. Det tog sin lilla tid, både att redigera och ladda upp. Jag valde youtube denna gång, för att man ska kunna se den i HD. Så nu klickar ni i 1080p hör ni det!?!?! Annars blir hela filmen förstörd. Just nu är himlen i Skåne jämngrå och luften är konstant fylld av små vattendroppar som bara finns där för att skapa irritation och förkylningar. Så därför känns denna dag perfekt för lite daydreaming av Italien och minnen från sommaren. 
 
ENJOYYYYYYYYYYYYY. ♥♥♥♥
 
P.S. Fattar ej hur man byter thumbnail-bild så det blev denna vackra på mig i poolen. 

Deep fry that shit.

2015-10-10 / 23:54:50
_MG_3716 
_MG_3717
 
 
Har haft världens chillaste lördag! Vaknade och segade kvar i sängen, sedan förberedde jag lite för en brunch (gjorde smoothie och pannkakssmet). När det var klart gick vi ut på vår klassiska lördagsmorgonpromenad och pratade om intressanta saker som islamofobi, vad vi vill köpa på Jysk och vart vi vill bo i framtiden. Jag och Joel för alltid väldigt imponerande diskussioner om nutida ämnen, ofta med en kritisk syn på det "vanliga" och människans naivitet. Joel läser en psykologikurs just nu, vilket är kul även för mig som får höra om allt najs dem lär sig. Till exempel, vi människor är mer benägna att tro på någonting desto mindre det påverkar oss och våra liv. Big Bang? Varför inte, det hände ju för en jävla massa år sen så det spelar ändå ingen roll. Att jorden på riktigt dör framför våra ögon? Nej, usch vad jobbigt då måste ju JAG faktiskt ändra på min livvstil. Sådär håller vi på! Försvarsmekanismer alltså, ni både tar död och räddar livet på oss. 
 
När vi kom tillbaka från promenaden var det dags för dunderbrunchen som vi har planerat i ett par dagar nu hehe. Scrambled eggs, bacon, smoothie med björnbär handplockade av min MAMMA, clementinjuice, amerikanska pannkakor, nutella och maple syrup. Och banana bread som jag bakade igår. MAJ GADD. Som en meny på Café Sirap fast MER och bättre. Vi slog på stort och köpte pannkaksmixen och sirapen från den s.k. amerikanska hyllan på City Gross. Sådan satans nostalgitripp det blev!! Min familj köpte alltid hem det från USA i storpack när jag var mindre, samt en gigantisk burk med Skippy jordnötssmör. Hmm undrar varför jag var tjock. Kan ju inte ha varit för min fetmaliknande diet. Lifenjutern Sonya 7 år. Didn't give a FUCK. Med all rätt. 
 
Det var i alla fall asgott. Så gott att vi var tvugna att ta en lång nap efteråt. Sedan blev det inte så mycket mer än så idag!! SKÖNT.

I love myself.

2015-10-09 / 10:58:33
 
Freeedag äntligen. Och jag är ledig idag! Vilket betyder: 
1. Jag behöver inte pendla till skolan ♥
2. Jag tittar atm på fransk film ♥
3. Tar med kaffekannan till soffan så jag kan sitta länge här och fylla på koppen då och då ♥
4. Ska baka något ♥
5. Gå till City Gross, asså älskar stämningen i mataffärer på fredagar alla köper festliga saker för dem ska ha middagar och mys ♥
6. Ska börja klippa min Italienfilm! HERREGUD jag var där i JULI och börjar med den NU.
7. Ska väl plugga också................... -.- </3
 
Tidigt i morse när det fortfarande var kolsvart ute gick Joel upp för han har tenta idag. När han hade gått hade jag svårt att somna om. Igår hade jag nämligen muntlig franskpresentation som handlade om terroristattacker i Frankrike. Jag och min partner Anna var så himla nervösa så det är asskönt att det är över nu. USCH alltså, nervositetär hemskt. Men det visar ju samtidigt att man bryr sig om hur det går, och att man "bryter ny mark", som Anna så fint uttryckte det. Efteråt har man ju något att vara stolt över. Man klarade det! Men jag har ju en så fruktansvärt jobbig hjärna som inte kan släppa sådana här saker, saker som orsakat ångest, på en väldigt lång tid. Så, i morse när Joel hade gått, låg jag vaken och min hjärna bestämde sig för att replaya hela vår presentation. Den snabbspolade förbi allt som faktiskt gick bra, och spelade upp det som gick dåligt i normal takt. Då jag tappade ord, sa fel, blev rättad och argumenterad emot. Att jag har något att vara stolt över glömmer min hjärna helt bort. Enligt den kunde jag gjort allt 10 gånger bättre, jag kunde ha förberett mig mer, övat in fler ord och tittat mer på publiken. Så här är det hela tiden, i allt jag gör. Jag har knappt tänkt på det innan, förut har jag sett mig som en självsäker person, med hög självkänsla. Men den här kursen i franska har tagit fram min egenskap att trycka ner mig själv, i ljuset. "Nu har jag pluggat i tre timmar, det var bra av mig" en millisekund senare: "Ja men du var ju inte ens koncentrerad och du kunde ha pluggat i två timmar till istället för att gå och fika". Eller "Nu har jag sprungit en runda, det var bra av mig" och sedan "Det spelar ju ingen roll för du vet ju att det kommer dröja en månad innan du springer igen". VARFÖR ska det vara såhär. Varifrån har det här sättet att tänka kommit? 
 
Jag är såååå trött på detta. Jag räcker bra till, för alla utom mig själv. Jag har mycket att vara stolt över!! Varför ska det vara så svårt att inse det. Känns tyvärr som att samhället alltmer går åt självföraktshållet. Alla ska ju jämföras med varandra hela tiden. Intelligens och värde mäts med bokstäver på ett papper, folk väljer utbildning efter hur attraktivt det låter och ägnar liv åt att vara halvdant nöjda. 
 
Från och med nu, starting today, ska jag skrota allt nedtryckande mot mig själv. Jag är värd mer. Varje dag ska jag ägna en tanke, eller flera, MÅNGA till och med, åt alla bra saker jag gjort. Om jag inte hunnit med något ska jag tänka: Då hinner jag med det en annan dag! Det GÖR INGET. Bokstavligen INGENTING. Det gör inget om det är lite stökigt hemma, om jag inte gjort en läxa, om jag inte har tränat på en månad, om jag åt tre bullar till lunch eller spenderat för mycket pengar. Alla sådana saker har hänt av en anledning. För att jag inte orkade, ville/inte ville, var ledsen eller tänkte på annat. Och alla dem anledningarna är perfectly logical. 
 
Det är svårt att lära sig ett nytt språk. Det är sååå jäääävla svårt. Och jag vill väldigt gärna kunna franska. Men till vilket pris? Under vilken press? I vilken takt? Om jag kan prata hyfsat bra innan jag dör, då är jag nöjd. Så om jag inte klarar den här kursen, SÅ GÖR DET INGENTING. JAG vet att jag har utvecklats redan nu, och det är väl allt som behövs. 
 
*sonya står inför en fullsatt arena och skriker i sin mikrofon*:
SÅ HÖRRNI, OM NI FUNDERAR PÅ ATT TA EN TILL BULLE: TA DEN! DU VILL HA DEN! OM TÄNKER ATT NI MÅSTE TRÄNA MEN VERKLIGEN INTE VILL: GÖR DET EN ANNAN DAG! OM NI GÅR EN UTBILDNING SOM UTTRÅKAR ER TILL DÖDS ELLER HAR ETT JOBB SOM FÅR ER ATT HATA ER SJÄLVA: SLUTA! LIVET ÄR TILL FÖR ATT LEVAS, GÖRA SAKER MAN GILLAR, ÄR BRA PÅ ELLER INTRESSERAR SIG FÖR! LOVE YOURSELF!!!!!!!!!!!!!!!!!!! 
 

Je me pose souvent la question.

2015-10-03 / 18:42:00
_MG_3702 
_MG_3706 
_MG_3699 
_MG_3678 
_MG_3676 
_MG_3709
 
 
Hej!
 
Livet i Skåne rullar på! För tillfälligt är min mamma här och hälsar på, samtidigt som Joel är i Stockholm över helgen. Både kul och tråkigt med andra ord! Nu har det nästan prick gått en månad sedan jag började skolan. Känns dock som minst tre i alla fall. Jag bokstavligen känner hur min motivation och disciplin rinner genom mina fingrar, lite mer för varje dag som går. Snart existerar den inte längre, och vad som händer då det vet jag inte. Det problemet får jag deala med senare. Anyways, här får ni några bilder från förra helgen när jag, Joel och mina mostrar var på Skördefest på en bondgård här i närheten. Sånt man gör här på landet vet ni (fyfan kände mig så jävla mal placée och så äcklig när jag åt hamburgare där usch förlåt mig alla djur förlåt mig!!! *gråter mig till sömns*). 
 
Har funderat mycket på utbildning och jobb den senaste tiden (OH REAAAALLY SONYA när funderar du inte på detta u fuck). Det blir väl automatiskt så när man pluggar en kurs som jag, man funderar på hur man ska gå vidare och vad som är nästa steg! Jag har med största sannolikhet kommit fram till en sak i alla fall: jag ska inte plugga nästa termin. Ska ta en paus för att jobba och göra sådant som jag blir lycklig av, till exempel detta. Att fota, redigera bilderna, och lägga upp dem här i min lilla cybervärld som ingen annan kan röra. Samhället är så konstruerat och konstgjort, för oss alla finns en redan uttänkt väg som jag inte vill följa. Utbildning, helst en riktigt safe sådan, jobb, skaffa barn, gifta sig, ha en vardag som lika gärna skulle kunna vara sin grannes. Jag har inget emot barn och giftermål, gärna för mig, men det här mönstret, den här kronologiska ordningen. Det är den jag har svårt för. Alla verkar tro att allt roligt måste ske nu, innan man hoppar på en treårig kandidat. Man jobbar, åker tre månader till Asien, åker till Santa Barbara och går på college. Försöker klämma in så mycket sådant ROLIGT som möjligt. Sedan, när du sätter din fot på ett svenskt universitet, då kommer det där aldrig tillbaka. Men det finns ju tid efter också? Jag vill åka till Asien, Afrika, USA, Kanada, Frankrike, Japan minst en gång om året till dagen jag dör. Jag vill leva varje år, varje år kan väl vara som detta? Att man gör en sak under hösten, och sedan något annat till våren. Och sedan något extra bra under sommaren. Flyttar till nya städer, lär sig nya saker och tar nya jobb. Tiden som ung kan vara för evigt om man bestämmer sig för det. 
 
Min moster visa mig en video på Josef Fares igår där han pratar kort om utbildning och att välja väg i livet. Man har hört skiten många gånger förut, "välj med hjärtat!" (dock verkar ingen göra det, lets face it ekonomi är inte din passion sorry men nej). Men just igår behövde jag det nog extra mycket. Jag trodde jag hade landat i ett beslut, ett program på universitet som jag ville plugga men sedan insåg jag ju att VAFAN HÅLLER JAG PÅ MED. Jag känner ju FÖR FAAN mig själv. Vad är det jag gör när jag glömmer bort tiden och den bara rinner iväg? När jag får vara kreativ. Göra film, fota, skriva, måla, designa. Jag tror inte tiden kommer att rinna iväg när jag sitter där på mitt ekonomijobb med massa papper och piss. Här är videon på Josef Fares förresten. Någon av er behöver den säkert! (Han spårar ur lite i slutet och börjar prata om kärlek vilket typ låter hemskt?? Aja ni fattar helheten i alla fall)
 

RSS 2.0