Let's be game changers.

2015-11-04 / 13:18:01
 
 
 
 
Hej hörrni.
 
Om ni liksom jag är flitiga användare av sociala medier har ni säkert inte missat att en "instafamous" tjej från Australien har bestämt sig för att förändra sitt konto och att på andra plattformer helt sluta använda det. På instagram har hon nu raderat 2000 av sina bilder och ändrat caption på de flesta andra, för att helt enkelt avslöja bakgrunden bakom bilderna och hur onaturliga dem egenligen är. 
 
Igår på tåget hem från skolan satt jag och läste vad hon skrivit på sin instagram. Jag blev helt tagen faktiskt. På en bild där hon ligger på en handduk på stranden med tonad mage skriver hon att hon maniskt beordrade hennes syster att ta bild efter bild, att hon knappt ätit den dagen och att hon håller in magen allt vad hon kan. Vad hon skriver har jag själv kunnat tänka när sådana här bilder dyker upp på min feed. Att "denna bild kan inte vara helt naturlig". Men effekten av att HON, hon där på bilden med magen som många gråter sig till sömns över att de inte har, säger hur det egentligen var, den är en helt annan. Hon bryter helt ned bilden av sig själv som hon så noggrant byggt upp, och det tycker jag är så bra och modigt. Vad jag känner är tacksamhet.
 
Självklart ska en sådan här tjej få kritik. Läste i morse ett inlägg på facebook där en kille kritiserar henne för att fiska ännu mer följare, att hon fortfarande får betalt för det hon lägger upp, att hennes motiv är lika själviska som de var när hon försökte vara perfekt. Att varför slutar hon inte helt med alla medier i så fall? SJÄLVKLART ska folk alltid tro det värsta om människor. Att ingen kan väl ge upp en halv miljon följare och massa pengar för att göra det som egentligen är rätt. Det som kanske inte följer med massa förmåner. Vad jag tror, som jag ofta misstänkt men aldrig fått bekräftelse för, är att hon var på toppen där alla vill vara men att hon av egen maskin insåg att det är fan inte värt det, och det är inte kul. Det är inte kul att vara besatt av likes, att upprätthålla bilden av sig själv som effortless gudinna och att spendera timmar med sin telefon för den är ens bästa vän. 
 
Sedan kommenterar folk, när nyhetssajter skriver om den här tjejen, att DET HÄR ÄR VÄL INGEN VÄRDIG NYHET. VEM FAN BRYR SIG? osv. Alltså den här nyheten är så jävla relevant och värdig. De som inte förstår det lever antingen inte i den här vardagen som många unga tjejer gör där de blir matade med ideal som de aldrig kommer kunna leva upp till, ELLER så gör de det men har ingen självdistans och kan på så sätt inte erkänna det. Det finns oändligt med kvinnor och unga flickor som har konton precis som den här Australiensiskan. De kan vara så lite som 15 år gamla och lägga upp bilder på sig själva i bikini i ett paradislandskap. Eller så kan de, nästan ännu värre, vara runt 25 år och göra likadant. De äter dyra sallader, åker på resa efter resa, har en snygg pojkvän, ingen acne, perfekt solblekt hår, snygga kläder och en trimmad kropp. Ibland kanske dem lägger upp en bild på en flottig hamburgare eller pizza för att liksom visa att JAG ÄR MINSANN OCKSÅ MÄNNISKA. Herregud. 
 
De flesta av oss är fast i ett beroende, av mobilen och sociala medier. Det är nästan utom vår kontroll. När jag tänker tanken att jag skulle radera min Instagram t.ex. blir jag helt vemodig. Jag gillar ju att ta bilder och lägga upp dem. Det är ju roligt! Det är roligt att se bilder från New York, på god mat, inredning och människor. Men vad gör det egentligen med mig, och alla andra? Man längtar ju hela tiden efter något annat på grund av det. Jag vill inte vara här, jag vill vara på den där stranden jag såg på Instagram, eller den där restaurangen som jag inte har råd att gå till. Man blir missnöjd med sin verklighet. Och det är så jävla hemskt och onödigt. 
 
Vad jag gjorde efter att ha scrollat igenom den här tjejens Instagram och läst hennes nya, starka captions, var att gå in på min egen. Jag raderade mina selfies, där jag ser som bäst ut, och slutade följa de konton jag vet ger mig en rubbad verklighetsbild. För vad ger det mig? Vad vinner jag på att lägga upp en bild på mig själv som jag tycker är snyggare än mitt riktiga jag, och sedan räkna likes? Jag blir inte självsäkrare. Jag mår inte bättre. Det är anledning nog för mig. Jag vill försöka älska MIN verklighet, vad JAG ser i spegeln och när jag tittar ut genom fönstret. Jag bor inte i New York, på Hawaii eller i Australien. Men jag har det väldigt bra. Jag vill inse det till 100 procent, och det blir svårt när bilder liksom skriker mig i ansiktet att det inte är så. 
 
Sociala medier är ett väldigt bra verktyg, för marknadsföring, för företagare, fotografer, för alla egentligen. Det är en del av våra liv nu, och det behöver man inte försöka stå emot om man inte vill. Vad man kan göra är att tänka efter hur det påverkar en, hur man använder det och hur ofta. Gör INTE ditt flöde mer intressant än din verklighet. Du har makten över båda.
 
Hon jag har pratat om heter förresten Essena O'Neill. Och hon är lite av min nya idol. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0