Açai, pensionärer och konst

2015-02-24 / 19:49:00
 
Idag på Liljevalchs Konsthall.
 
Mmmm vilken mustig rubrik. Ni undrar va FAN kommer hon skriva nu. Förhoppningsvis något roligt. Ni verkade ju tycka det förra inlägget var så förbannat roligt av era kommentarer att dömma. Älskade dem. Var dock osäker på om de var ironiska eller ej. Satt ett tag och ifrågasatte min egen humor innan jag kom fram till slutsatsen att I don't give a föööööööööööck ifall det bara är Jag skrattar. För det gör jag. A lot. Det ska ni veta. 
 
SÅ, back to the rubrik. Açai. Ett mystiskt ord. SMAKA på det i munnen, allihopa. Vad kan det betyda? Är det...ett bord? Eller...en stol? Eller...en lampa? Jasså, det va ju roligt...eller tråkigt...eller jag vet inte. Hahahaha aah some good old Hey Baberiba referens
 
Neeej men okeej, jag och mamma gick till ett café/lunchställe igår p.g.a. en endaste liten orsak. JAG ville testa Açai Bowl, denna magiska ätbara sak. Açai är ett bär som finns i typ Amazonas och ska vara sådär sinnes-nyttigt och som alla fitnessiga bloggare bloggar om (I am now one of them). I alla fall, finns det Açai-pulver som man mixar med typ frysta bananer and shit och så blir det världens godast smet som man äter med frukter och nötter. Så det beställde jag och satt där lyckligast i världen p.g.a. 1) personalen trodde obviously att jag var ett hälsofreak som tar AÇAI BOWL med NÖTTER och en ORGANISK CHOKLADBOLL, och 2) jag hade längat efter den stunden fett länge. Och jag blev inte besviken, minsann! Testa, testa, testa hörrni. Jag åt min på Hälsohörnan. Ja ni hör ju själva. NYTTIGT.
 
Angående pensionärer var jag och mamma på bio igår. På morgonen väckte mamma mig genom att öppna dörren och säga: NÄR BÖRJAR DU EGENTLIGEN?!?. Mamma jag har sportlov. Aha. Sedan kom hon in igen efter ett tag och sa "Ska vi gå på bio? Det går en svartvit film jag vill se som handlar om en nunna i Polen på 60-talet" (!?!??!?!??!?!?!?!!!!!). Polen. Svartvit. Nunna. Ok sa jag. Den var långsam och tråkig. Men inte dålig, det kan jag inte säga. Eller jag FÖRSTÅR det bra med den, men det är ingenting man ser för att bli underhållen. Ida hette filmen. Förstår att ni alla var intresserade av titeln efter min makalösa beskrivning av filmen. Men juste, pensionärerna! Åh bion var kl. 15.45 på en måndag, vilket resulterar i en medelålder på ca 75 år. Så gulliga var dem. Lite hostattacker och kurrande magar var frekventa problem under föreställningen <333 dessutom satt alla kvar för att se eftertexterna i 10 min <333
 
Apropå konst, var jag och mamma på Liljevalchs vårsalong idag! SÅ BRA. Jättefint, verkligen. Gå dit, kostar bara en tia! Efter konsten gick vi och åt quiche-paj och sedan gick vi runt på Åhléns med varsin NYTTIG JUICE. 
 
Så för att sammanfatta: JAG ÄR EN EXCEPTIONELL MEDBORGARE SOM ÄTER AÇAI, TITTAR PÅ KONST, SER KULTURFILM OCH DRICKER JUICE. 

Breaking Bad breaking my heart

2015-02-22 / 21:22:04
 
Ligger i min säng och tittar på Vänner. Åh det är det bästa med mitt rum, min tv som sitter på en vinklingsbar arm. Detta bidrar till perfektion vid filmkvällar, mys-innan-man-ska-sova eller dagar då man är hemma sjuk från skolan. Man känner bara aaaahhh mitt LIV. Är fantastiskt.
 
En anledning till att jag svalkar av mig med Vänner är p.g.a. min traumatiska upplevelse i eftermiddags. Igår började nämligen jag och Joel kolla på Breaking Bad. Eller vi fortsatte där han var, typ från andra säsongen. Så när jag kom hem idag ville jag börja från allra första början. Alltså GUD, vilken påfrestande serie. Allt går ÅT HELVETE. MORD hit och dit, LIK som ska tas hand om, CANCER som fuckar upp allt, ÅHHH. Blev riktigt nere efter ett par avsnitt. Berättade för mamma om hela upplevelsen över middagsbordet och hon sa "men sluta kolla då. Vad ska den serien tillföra?". Jaa...jag kan lära mig att göra meth, vilka syror som fräter sönder vad, hur man kommer undan som drug supplier, hur man NEJ. Det finns INGET som egentligen tillför något. Så jag har tagit det svåra beslutet att sluta titta på Breaking Bad. Pheeewwwww har redan funnit en ny uppskattning för detta nya liv utan serien. Det liv jag levde ända fram till igår. Älskar Vänner och alla dess tokigheter. Knäppgökar haha!
 
Alltså tycker det blir så konstigt när folk skriver "haha" och sedan ett utropstecken. Ba "haha!". Eller "hahaha!". Typ om man skriver ett roligt skämt över sms och får tillbaka "haha!". Det känns som en riktig käftsmäll. Ba "haha! Vad rolig du är! Verkligen SÅ kul! *fake smiles like a bitch in a high school movie*". Liksom om något är kul på riktigt krävs inget utropstecken, man skrattar lågt, lugnt och sansat såhär: hahahaha. Hahaha föreställer mig en gubbe som skrattar jättemycket men jättelågt xD Eller om det är en skrattattack: HAHAHHAHAHA. Förstår ni? Håller ni med? Håller ni inte med? Varför/varför inte? Gå med i debatten och diskutera under hashtag #hahamedutropstecken, eller chatta med mig om problemet på hahamedutropstecken.se/chatt.

Who you had to kill, who you had to rob, who you had to fuck just to make it to the top damn it.

2015-02-17 / 17:25:00
 
 
Alltså. SER-I-ÖST. Nu får det vara nog. I am putting mY FOOT DOWN. Som ni märker bara sprutar det åsikter och tjosan ur mig nu för tiden. Jag har lagt tiden som meningslös bloggare bakom mig. Jag är här, och jag är här för att göra SKILLNAD. Världen är på väg mot ett stup. Jordklotet rullar närmre och närmre kanten, och vem ska rädda det om inte, jo, just det, jag. Så, dagens goda gärning mot jorden gör jag just i denna stund, då jag för jordens skull har avbrutit mitt filosofipluggande (prov imorgon), för att informera er alla om något ytterst viktigt. Kan även passa på att nämna att vi hemma hos oss källsorterar. MM vi är en SÅN familj. En bra en!!!!
 
Så, vad är det jag ska berätta om? Idag på engelsklektionen fick vi en artikel att läsa. Lång var den, men intressant. Den handlade om något som jag aldrig hört talas om. Det var en fräsch känsla. I många fall kan man tänka "ah men det här såg jag på Facebook". BUT NO, detta var något sprillans nytt. Som doften av ett nyinhandlat klädesplagg, direkt från fabriken i Kina. Så nytt kändes det. Minus den där glada och tillfälliga känslan över att man köpt något.
 
MEEEEn let's get to the point dammit. Tydligen så är det extreeemt vanligt och populärt med så kallade "smart drugs". Det är droger, egentligen framställda för människor med ADHD och narkolepsi, som elever använder på universitet, ibland även high schools, för att kunna ha en chans att möta skolans alla krav. Drogerna tillåter en att ha 100 % fokus och koncentration, man kan plugga i en hel dag utan paus för mat eller vila. Man får en positiv inställning till pluggandet och allt som ska göras. Låter ju som rena drömmen eller hur? Är det inte det vi alla önskar att vi kunde som elever?
 
Artikeln var inne på exakt det jag pratade om några inlägg ner. Vi är allt mer karriärsbenägna, vi vill vara bäst, vi vill vara socialast och ca allt annat bra som finns. Men som människa är det en omöjlig ekvation. Den naturliga lösningen borde se ut så att man säger till sig själv: nej, detta går inte. Jag måste välja bort något, fråga en lärare om att förlänga en deadline, säga nej till att gå ut och festa eller sänka mina egna krav. Livet kan inte fortsätta se ut som det gör i en sådan situation, det är en sak som är säker. Men vad gör man när man befinner sig mitt i en utbildning, har hela livet uppmålat framför sig och är på väg att krackelera?
 
Jo, de flesta vänder sig till dessa smart drugs. Har ingen aning om hur vanligt detta är i Sverige, men i USA och Storbrittanien verkar det vara lika vanligt och omärkvärdigt som det är för oss att ta en fika. ALLA gör det. "It just gives you that extra edge", säger någon i artikeln. Det som betonas är dock, att det inte finns någon forskning för långsiktiga konsekvenser av drogerna. Ingen vet vad som kan hända med kroppen efter en längre tids missbruk. Förutom en person som nämns i artikeln, en journalist, som gick på drogerna för att klara av deadlines. Han var vaken i dygn och skrev. Han skrev och skrev och skrev, tills...han kollapsade och sov och sov och sov istället.
 
I min engelskagrupp hörde jag runtomkring mig "fett najs!!! Jag vill lätt testa!!!!" ursäkta VA. THATS the fucking problem. Drogerna anses åtråvärda, inte fel så som andra droger. Istället vill man ha dem. Samhället är så tvistat att man inte fattar att det är samhället det är fel på, SKOLORNA kräver att deras elever är några slags supermänniskor för att klara av allt. DET accepterar man, och löser genom några piller. Piller som kanske kan få ditt liv att vända helt upp och ner. Kanske förlora allt man har och hamna på rehab. Eller ännu värre, graven. Oavsett vad som missbrukas så är det MISSBRUK. Missbruk = negativt. Droger = negativt. Det borde inte vara socialt accepterat. Åhhh blir så ledsen.
 
OJ lång text. Cred till er som orkade läsa. Grattis till er, ni har lärt er något. Now go change lives today.
 
/ Sonya "Very upset and writes an essay about it on her ginormous blog so that people will know she's smart" Friberg
 
P.S HÄÄÄÄR är artikeln som detta inlägg handlade om.

One day our generation is gonna rule the population

2015-02-15 / 18:24:10
 
Hej. Har suttit i en överdrivet lång stund för att organisera bilderna ovan. Blogg.se har en JÄVLIGT IRRITERANDE tendens till att få dem att hoppa omkring och raderas och ha sig precis som de själva behagar. Men det gillar inte Sonya, nej. Jag är bossen över er, bilder. JAG. Till sist tröttnade jag och det blev en trappa av det hela. Lite COOLT sådär, innovativt! Ni ba förväntar er något helt normalt när ni klickar er in här och möts istället av en TRAPPA av bilder. Shocking, just shocking. Det är sådant som får er att fortsätta läsa min blogg. Alla tretton av er. Där två av er i själva fallet är jag, som använder både sin mobil och dator till att gå in och se om någon kommenterat. Så, till alla er andra elva, tack av hela mitt hjärta. Ni betyder mycket för mig. Jag låter ironisk. I am not. Ni gillar mig. Jag gillar er. Let's keep it that way. Until death to us part.
 
Kanske borde sluta blogga. Är liksom inte själva meningen att jag ska ha ett liv som alla avundas av? Och att ni ska sitta där hemma och ba "åhhh jag vill också ha såna skor! Asså omg, vart får Sonya alla pengar från? Tänk om hon får betalt för att blogga? Jag ska också starta blogg". Känner inte riktigt att jag förmedlar den känslan. Istället sitter jag och blir arg över några fula bilder. NEJ FINA bilder, ska jag säga. Alla kommer nämligen från min instafamous-instagram. FÖLJ FÖR MER FINT.  Hahahaha ni ba snälla kan hon sluta tjata om sin jävla insta.
 
Då så, nu när jag har promotat min insta på ett halvdåligt sätt så kan vi gå vidare i inlägget. Jag har haft en underbar helg. I fredags träffade jag mina bästa girlfriends, Kriss och Milli. Vi drack te och åt x antal tusen kalorier. Det var välbehövligt. Hade en trevlig biltur med Milli, min granne (vi bor ca 50 meter ifrån varann nu för tiden) både till Kriss och hem från Kriss. Lyx!!! Igår var det Alla Hjärtans Dag och jag spenderade den på det mest drömmiga tänkbara sätt. Med Joel, på hotell, även på hamburgerrestaurang, tittandes på dokumentärer om våldtäkter och Ku Klux Klan (hahaha den biten var inte drömmig kanske, dock väldigt intressant), ätandes på chokladtryffel och drickandes Mountain Dew. Detta är typ definitionen av en perfekt helg för mig. SÅ LYCKLIG över att den inte är påhittad på något sätt för att få er avundsjuka. 100 % real shit. Omg kanske inte behöver sluta blogga nu? Känner ni er avis? AAH DÅSÅ. Sany aint goin nowhere, boy. Ni är avis, jag är självsäker, allt är i sin ordning, jag kan fortsätta blogga. Skönt!
 

Happiness is an empty promise

2015-02-11 / 14:28:29
 
Idag på filosofilektionen visade min lärare den här videon. Och jag...fick mina tankar bekräftade. Eller, det han, Steven Hayes, pratar om är något jag tänkt på mycket och jag har liksom velat att någon annan ska säga det också. Folk säger det i och för sig ganska ofta "uppskatta det du har", "pengar betyder inte lycka" och så vidare. Men alla verkar ju, åtminstone i detta land och i denna del av världen, leva efter just motsatsen av de här påståendena. Alla sliter arslet av sig, för bra betyg, för det rätta jobbet, för att passa in i alla ideal som finns. Vad alla hoppas, och säkert verkligen innerligt tror, är att "bara jag gör det här, så blir allt bra". Bara jag får A i betyg, blir allt bra. Bara jag får det här jobbet, med den här lönen, blir allt bra. Men det är inte så, och det kommer aldrig att fungera så. Det där är yttre krav, ytliga mål. Det behövs något mer än sådant för att man ska uppleva den riktiga lyckan. Varför ska jag få A? För att jag vill det? För att jag kommer bli glad då? För att det kommer leda till den där utbildningen, som leder till det där jobbet, som leder till det där livet. Människan är långt mycket mer komplex än att bara de ytliga kraven och målen ska behöva uppnås för att bli lycklig.
 
Allt det vi jobbar för, sådant jag gett exempel på, är tillfälliga lösningar. Det kan låta jättebittert, "det blir aldrig så bra man har tänkt sig". Eller så kan det vara precis tvärtom. För mig är det här en väldigt positiv syn på livet. De kraven som samhället ställer på oss, som tycks höjas och höjas för varje dag, förlorar sitt värde genom att tänka på det här sättet. Istället borde man försöka tänka "vad vill jag uppnå, och varför? Vad är mina mål?". Problemet är bara att utrymmet för att tänka så blir mindre och mindre. Hetsen bara växer, vad som en gång var rikt är imorgon fattigt och vad som var bra nog för tio år sedan är långt nere på listan idag. Betyg kan barn börja få redan i fjärde klass, och i och med det kommer de redan då börja tänka på sin framtid, vad de är tillräckligt begåvade för och i vilket fack de kommer hamna. I det här landet handlar allt tydligen om att vara bäst, hela tiden. För annat finns inget utrymme. Det hålls intervjuer i flera omgångar och modeller för att jobba i en vanlig mataffär. Vad har det här för effekt på oss som inte får jobbet, oss som blir utslagna av de andra som söker, hur får det oss att se på oss själva? Är vi inte ens bra nog till att plocka upp varor, vara trevliga och skura golv? Nej, tydligen inte, inte med de krav som ställs. Och ändå verkar inget göras åt saken. Ungdomars depressioner, självskadebeteende och självmord ökar. Det är ju ett mysterium, verkligen. Något som tydligen krävs forskning för, när det egentligen bara räcker att stanna upp och iaktta hur vi egentligen lever och vad vi kräver av varandra. 
 
Jag får en klump i halsen och det brinner bakom ögonen när jag tänker på det här. Det gör mig så fruktansvärt arg. Som han säger i videon så har Skandinavien högst antal skador och psykiska problem som är jobbrelaterade. Desto mer man tänker på det desto mer ologiskt blir det. Varför gör vi såhär mot oss själva. Varför har det blivit såhär. Varför har det normaliserats på det här sättet. Om inte den här utvecklingen tar en vändning har jag svårt att se mig själv trivas i det här landet. 

pointless fixtures, Instagram pictures

2015-02-09 / 20:28:32
 
Halllåååååå bloggeeeeeen.
Senaste nytt: jag har rött/mörkbrunt hår. Känner mig så hemma i min nya hårfärg. Det känns jag, det känns Sonya, det känns fresh as fuuuck. Har aldrig färgat håret i mitt liv förrän nu (Okej förutom en gång då jag slingade håret hemma, vilket var ett misslyckande. Testa ej hörrni.) men jag känner redan att jag kommer bli en sån där riktig galen hårfärgare. Ba ena dagen blond andra dagen svart. Nej, lugn SONya. Don't go there. Men jag känner absoluuuut för att testa detta igen. Jag gjorde alltså en TONING, det kändes som ett säkrare kort. Känner mig hipp, cool och rebellig. Kan fortfarande höra mammas röst efter jag kom hem från frisören, hon då i chock över vad jag gjort: "Men Sooonya! Varför förstööör du ditt hår sådär?". B-cauz I'm cool mom and u aint the boss of me.
   Anyway, är ovanför ser ni min moodboard jag gjorde på Grafisk Design-lektionen. Den tillhör ett projekt som går ut på att vi ska designa förpackningar till glass, läsk och godis. Tror min kommer bli fett fiiin. Många är bilderna är tagna från min egen tumblr, ifall ni skulle fatta tycke för någon av dem.

P.S vad gäller livet som insta-famous går det långsamt framåt. Ganska jobbigt faktiskt. Eller JAG är jobbig, ba "follow me!!!!!" alla ba varför? u suck. Sen så avföljer dem små jävlarna en efter typ en dag!? Var mina bilder så hemska!? Är det en BÖRDA att ha mig på er feed??? Känner mig kränkt.

 

I'm like a bird

2015-02-01 / 21:00:00
 
Jag gillar faktiskt söndagar, de brukar alltid på något sätt vara mysiga! Som idag till exempel, när jag vaknade upp bredvid Joels söta ansikte. Oftast slutar mina söndagar ganska lika, i soffan med mamma och choklad, tittandes på något SVT-program. Bra avslut på en bra vecka.
 
I veckan som gått har detta hunnits med: arbetsintervju, öppet hus på min skola, inlämningar, tedrickande med Milli och mys med Joel. Den kommande veckan kommer innehålla det här roliga: utvecklingssamtal, träning och plugg. OCH, det viktigaste, fortsättningen on my quest of becoming insta-famous. Jo, ni läste rätt. Jag, Sonya Krynsmynta Rullgardina Andersdotter Friberg, kämpar för kung och fosterland för att få bekräftelse på sociala medier. Kände att jag ville testa på det livet. Det verkar ju så kul och nyttigt. Än så länge går det bra, får fina kommentarer, som t.ex. "nice long leg" och "sexy feet". Ja, som ni hör är det UTMANANDE bilder jag lägger upp. På BEN och FÖTTER. Ifall ni känner för att hjälpa mig nå mitt mål (följarantal ännu okänt) så heter min instafamous-instagram sanyseestheworld. Temat är resor.
 
 

RSS 2.0